Färre cyklar i låginkomstyrken

Cykling lyfts ofta fram som ett enkelt, billigt och hälsosamt sätt att resa. Samtidigt är cyklingen inte jämnt fördelad mellan olika grupper i samhället.

Ny studie från Trivector Mobility och VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, visar att personer i låginkomstyrken möter andra hinder för cykling än de som vanligtvis diskuteras och ofta lyfts i cykelplaneringen. Det handlar inte bara om infrastruktur, utan också om arbetsvillkor, trygghet och normer.

Studien pekar ut fem lärdomar för att göra cykling till ett möjligt val för fler.

Resultaten visar att cykling inte bara handlar om tillgång till cykelbanor eller individuella preferenser, utan också om arbetsvillkor, livssituation och sociala normer.

En snäv bild av cyklisten riskerar att begränsa cyklingen

Många cykelstrategier utgår underförstått från människor med relativt flexibla arbetstider och kontorsarbete, men i låginkomstyrken är arbetsvillkoren ofta annorlunda. Tidiga morgonpass, sena kvällspass och fysiskt krävande arbete gör att cykling ibland upplevs som ytterligare en belastning i vardagen.

Det innebär att cykelplaneringen riskerar att missa viktiga grupper om den utformas utifrån en alltför snäv bild av vardagens mobilitet.

Detta innebär att cykelåtgärder i högre grad behöver kopplas till arbetslivets villkor, till exempel genom insatser vid arbetsplatser och genom stöd till cykelpendling.

Trygghetsfrågor är ofta en större barriär än infrastrukturen

Flera deltagare i studien beskriver hur otrygghet påverkar deras vilja att cykla. Att cykla i mörker eller genom områden som upplevs som otrygga kan göra att andra färdsätt upplevs som mer attraktiva – även om cykelinfrastrukturen i övrigt är god.

För många hänger detta också ihop med arbetsvillkoren. Personer i låginkomstyrken arbetar ofta tidiga morgnar eller sena kvällar, vilket innebär att resor sker vid tider då få människor rör sig ute och det är glest mellan andra cyklister. I sådana situationer blir trygghetsfrågor särskilt viktiga. Denna aspekt lyfts relativt sällan i diskussioner om hur cyklingen ska öka.

Detta innebär att cykelåtgärder också behöver handla om trygghet – där belysning, levande stadsmiljöer och trygg cykelparkering, även under tider då få människor rör sig ute.

Cykling förknippas med vissa grupper i samhället

Studien visar också att cykling ofta förknippas med en viss livsstil. Cyklister beskrivs ibland som hälsomedvetna, sportiga eller särskilt miljöengagerade.

För personer som inte identifierar sig med den bilden kan cykling därför upplevas som något som inte riktigt är “för dem”. Samtidigt beskrev flera yngre deltagare cykling som svettigt eller opraktiskt, medan exempelvis elsparkcyklar uppfattades som ett enklare alternativ.

Det innebär att för att bredda cyklingen behövs en mer inkluderande bild av vem cyklingen är till för. Budskap behöver breddas och förebilder få fler ansikten.

Cykelstölder kan bryta cykelvanor permanent

Erfarenheter av cykelstölder var vanliga i intervjuerna. För personer med begränsade ekonomiska resurser kan en stulen cykel innebära att cyklingen upphör helt.

Men stölderna påverkar inte bara ekonomin. För deltagare som inte hade en stark cykelvana sedan tidigare kunde en stöld bli en brytpunkt där man helt slutade cykla. För dem som redan hade en etablerad vana var det däremot vanligare att man skaffade en ny cykel och fortsatte. Det gör frågan om säker cykelparkering och skydd mot stölder särskilt viktig.

Det innebär att för att fler ska kunna cykla krävs trygg cykelparkering och lösningar som minskar risken för stölder.

Cykeln konkurrerar inte bara med bilen – utan också med elsparkcyklar

Intervjuerna visar att särskilt yngre deltagare ibland föredrar elsparkcyklar framför cykel. De beskrivs som enklare, renare och mer bekväma att använda i vardagen, medan cykling ibland upplevs som svettigt eller opraktiskt.

Elsparkcyklar kan också upplevas som smidiga eftersom de kräver mindre planering och är enklare att förvara, särskilt i bostäder där det är svårt att förvara en cykel. I hyrsystem för elsparkcyklar slipper användaren dessutom ansvaret för parkering och risken för stöld.

Detta innebär att cykeln i många fall inte bara konkurrerar med bilen eller kollektivtrafiken, utan också med andra former av mikromobilitet – på gott och ont.

Det innebär att cykelplaneringen i högre grad behöver förstå hur olika former av mikromobilitet kompletterar och konkurrerar med varandra – och vilka kvaliteter människor faktiskt efterfrågar i vardagsresandet.

Det behövs en bredare syn på cykling

Studien visar att cykling formas lika mycket av sociala och ekonomiska förutsättningar som av infrastruktur. För att fler ska kunna välja cykeln behöver cykelplaneringen därför ta hänsyn till människors faktiska livsvillkor – från arbetsliv och trygghet till normer och vardagslogistik.

Att förstå dessa perspektiv kan bidra till ett mer inkluderande arbete för ökad cykling, där fler grupper i samhället på riktigt ges möjligheter att välja cykeln i vardagen.

Studien bygger på djupintervjuer med personer i låginkomstyrken i Östergötland – både cyklister och icke-cyklister – och analyserar hur deras resvanor förändras genom livet.

Relaterade länkar

– Cycling Practices Across the Life Course Among Individuals in Low-Income Occupations in Sweden (öppnas i nytt fönster)">I used to cycle all the time” – Cycling Practices Across the Life Course Among Individuals in Low-Income Occupations in Sweden